Att bli kär...
Kärlek är svårt att hitta om man letar efter den, låt den komma naturligt!
Jag har riktigt svårt att bli kär. Jag tror många gånger att jag är påväg att bli kär bara för det pirrar lite i magen men jag inbillar mig bara, jag har bara vart riktigt kär 2 gånger. När jag väl blir kär så blir jag riktigt kär och har jätte svårt att gå vidare och bara glömma.
Första gången jag va riktigt kär va när jag va 15, träffa en helt underbar kille som jag föll för på ett ögonblick.
Vet inte vad det va han gjorde men han va något extra. Vi hade några dåliga stunder men många bra också, och jag har minnen för livet. Vi va tillsammans i 16 månader, allting tog slut med en nafs. Där stod jag ensam, sårad och förstod ingenting på midsommarafton 2008. Det tog väldigt hårt på mig och jag mådde skit rent ut sagt. Visste inte vad jag skulle ta mig till, vill inte träffa någon och jag bara rasa i allt.
Jag trodde att jag ALDRIG skulle bli kär igen efter denna gången eftersom jag blev så sårad och ville aldrig hamna där igen. Men något hände, den 2 september 2011 på kryssning mötte jag världens och jag skojar inte världens sötaste kille. Vi höll på lite och sov med varandra den natten, han va så gosig. När vi dagen efter skulle lämna hytten så pussa han mig hejdå och gick. Jag fatta inte riktigt vad som hände men vi gick till bussen och åkte hem, men jag kunde inte sluta tänka på denna underbara killen. Va hette han? vart bodde han? alla frågor kom upp, men varför brydde jag mig egentligen det va bara en kille jag träffat på en kryssning.
Jag hitta han på facebook igenom en annan vi träffa på kryssningen. Han bodde i Kiruna, trodde inte mina ögon men vi prata en massa på facebook och bestämde oss för att träffas och jag kan säga att den killen tog mitt hjärta med storm. Jag va helt förälskade i denna killen och ville aldrig lämna han. Va uppe i Kiruna och hälsa på och trivdes som aldrig förr, trodde verkligen jag skulle flytta dit, till han. Vi hade många bra stunder men även dålig tyvärr, men vad är ett förhållade utan lite små tjaffs och en svartsjuk Emma. Det höll tyvärr bara i 5 månader, det va dom bästa 5 månaderna. Jag mådde dåligt, alla hemma älskade denna killen och ville inget annat att det skulle lösa sig emellan oss, men tyvärr valde han att gå vidare. Jag har mått skit vissa dagar men försökt visa mig stark.
Det är dom två gångerna jag verkligen vart kär och det är två helt olika killar som alltid kommer betyda något för mig.
Jag har inte bråttom med kärleken och tänker ta den tiden det tar tills jag är redo igen, tills dess kommer jag lägga fokus på mina vänner och familj :)
Man måste älska sig själv innan man kan älska andra !<3
Kommentarer
Trackback
